Vissa dagar är helt klart bättre än andra. Jonna gjorde min dag idag när hon svarade på mitt Vibersamtal. Jonna är en av mina bästa vänner. Det började bra när jag såg att min andra musketörvän Jessica hade skaffat Viber. Jag kunde knappt komma innanför dörren innan jag försökte mig på att ringa henne. Hon svarade inte så jag tänkte att jag chansar att ringa Jonna som jag försökt ringa ett tiotal gånger via Viber och Voxer. Tro nu inte att Jonna struntar i mina samtal. Hon har fullt upp och tyvärr har jag timat in mina samtal precis när hon varit mitt uppe i något annat. Jag kan inte med ord beskriva hur hemskt det känns att inte få prata och umgås med mina vänner på regelbunden basis. Bästa vänner är något man är i hjärtat och det spelar ju ingen roll hur lång tiden gått när man väl pratar igen. Jag litar på mina vänner och de litar på min kärlek (hoppas jag i alla fall). Att bara få säga ”hej hopp” är som honung i hjärtat för mig. Sen bakade jag och tänkte på Anna och la upp ett blogginlägg. Då skrev Annci som en gåva från ovan. Jag blev så upprymd av en vilja att förklara hur mycket jag älskar mina vänner. Förklara hur mycket jag saknar dom och hur stort avtryck de gjort i mitt liv.
Jag har inga problem att vara social om jag måste det. Jag är dock inte så social på det sättet att jag måste umgås med människor som jag inte lärt känna och som jag litar på. Är hellre ensam än att umgås med personer som jag inte känner fullt förtroende för.
Därför är jag väldigt glad att jag lärt känna Nina som är vår granne. Det är inte länge vi känt varandra men jag har en känsla av att det är en person som jag kan lita på. Har ju lite svårt för att lita på människor. Jag har inte haft något direkt behov att umgås med någon här nere på Gran Canaria tidigare. Har mest bara saknat mina vänner och min familj väldigt mycket.
Jag kanske är lite udda. Har inget behov av att hävda mig på något sätt. Har inget behov av att synas och höras av allt och alla. Känner mig ibland väldigt annorlunda. Tycker inte om att spela spel. Har inget behov att spela coolare än jag är. När jag i 20 års åldern så var jag VÄLDIGT social. Jag snackade med allt och alla och litade på FÖR MÅNGA. Trodde att alla hade en god avsikt men att vägen till det målet skilde sig och det var därför det blev missuppfattningar. Jag var en sådan person som började snacka med alla som kom i min väg. Dessutom så hade jag inte direkt några begränsningar om vad jag pratade om. Kände inte att jag hade något att skämmas över eftersom jag själv accepterade alla människors olikheter. Det bet mig dock i stjärten efter ett tag. För det gick upp för mig efter några år att människor gärna vill utnyttja andra människors svagheter om de blottat dom. Tyvärr så finns de som ser en vinning i att använda information om andra för att själv kunna växa sig större på olika sätt. Det kan vara för att få mer pengar, få mer makt eller självförtroende genom få andra att känna sig dåliga.
Nu har jag säkert tappat de flesta som inte orkat läsa allt jag babblar om men jag fortsätter med att säga. Det finns väldigt många människor som faktiskt har en plats i mitt hjärta som gör mig varm när jag tänker på dom. Ibland kan det vara människor som gjort stort avtryck trots jag aldrig träffat dom. Jag har en vän som heter Astrid som jag lärt känna via mailkonversationer och en som heter Mariam för att nämna några.
Jag älskar människor som bryr sig om andra utom sin egna sfär. Hanna Fridén är en människa som jag blir glad av för hon bryr sig om de som blir orättvist behandlade. Det är så lätt att stirra sig blind på de som säger elaka saker. Då är det viktigt att påminna sig om att det finns goda människor som bryr sig.